2014-12-31

Nyårsafton bjöd på fin öring

Det sista passet för år 2014 la jag och Markus på årets sista dag. Vi hade beslutat oss för att vi skulle försöka lura någon fin öring i en liten tjärn innan nyårsmiddagen och alla kvällen festligheter började.Tur var väl det för vi bjöds på en riktigt trevlig dag på isen, med två vackra mörka öringar som resultat. Väckaren ringde i god tid innan det började ljusna, men så här mitt i den mörkaste decembervintern så var det ändå en ganska human tid, till skillnad från många gånger då man måste kliva upp klockan 4-5 på morgonen för att vara ute i gryningen. Det här är en av fördelarna tycker jag med att fiska mitt i vintern, man behöver inte vara ute 12 timmar och slita ut både kropp och sinne för att inte missa någon het huggperiod, fisket blir nu väldigt koncentrat och intensivt, man behöver inte ens ha med sig ett ordentligt mål mat vilket underlättar planeringen.

När vi kom fram till den tänka platsen spred vi ut våra spön längs en linje på ett område vi tidigare haft mest aktivitet på. Vi satte oss sedan och pimplade i närheten av våra ismeten som vi hade apterat med Uncle Josh shiner minnows, små konserverade betesfiskar som kommer väldigt smidigt förpackade och fungerar bra till ismete efter öring. Redan efter max tio minuter i mitt pimpelhål så dunkar det till på min ganska stora Inari Mormyska. Jag sätter in ett mothugg och möts av lite småryck och darr som tydde på en ganska liten fisk. Men när jag började sätta mer press så fattade öringen vinken och satte av i flera hyfsade rusningar och började skaka huvudet så kraftigt att jag varje gång trodde den släppte då det blev helt slakt i linan. Den var ett par riktigt nervösa minuter innan jag lyckade lirka upp huvudet på den arga öringhanen i hålet och säkra den med en hand under fisken. Den var stor och grov, och den var riktigt häftigt tecknad. Kolsvart på rygg och fenor med ett huvud och nacke som bara en gammal öringhane kan ha. Vi fotade och beskådade den vackra fisken innan vi just när vi skulle släppa tillbaka den kom på att vi måste ta en vikt och längd. Den visade sig väga hela 2,25 kilo och var 59 cm lång. Den var alltså något tyngre än den öring jag fick på trolling tidigare i höstas och därmed blev det nytt PB för mig. Riktigt kul att ta den på pimpel också, det blir en helt annan fight än på ismete eller trolling vilka i och för sig också är roliga metoder, men det krävs lite större fiskar för att det verkligen ska börja bli nervöst.

Gammal mörk tjärnöring på 2,25 kilo

Precis när min öring simmar ner i mörkret igen så fäller det på ett av våra ismeten men när Markus kommer dit så har den spottat och inte tagit en enda meter lina. Antagligen så smakade den bara och skulle kolla vad det var. Lite senare hade vi ett till hugg på ett annat spö men denna gången fällde det inte ens utan pinglade bara till. Dessa öringar har visat sig vara ganska kinkiga och därför har vi tagit med oss ett nytt vapen för att förhoppningsvis lyckas bättre. Det är en amerikansk produkt som heter Jaw Jacker och det är helt enkelt en spöhållare som man kan rigga så att när fisken hugger så görs ett automatiskt mothugg och fisken krokas på en gång innan den hinner spotta ut betet. Det borde i teorin göra att vi inte missar så många av huggen från dessa kinkiga tjärnöringar men vi hade bara med oss en Jaw Jacker bland våra totalt sju spön. Så det gällde att det högg på rätt spö, och till slut så gjorde det just det. Det hade varit helt dött i över en timme och vi började tappa hoppet, vi satt bekvämt och pratade om alla möjliga saker när det helt plötsligt dundrade på med bjällerklang så att det ekade i hela skogen. Jag reagerade på att det var ett ovanligt kraftigt fäll men insåg snabbt att det ju var Jaw Jackern som hade löst ut med full kraft, och spöet ryckte och signalerade att det var fast fisk. Markus sprang snabbt fram och började drilla öringen som ganska snart kunde landas. Detta var en något mindre hona på kanske knappt ett och ett halvt kilo och den var perfekt krokad i läppen i överkäken. Vi tog varken vikt eller längt på fisken och med den fina krokningen så kunde hon återutsättas snabbt och utan onödig stress. Jaw Jackern hade i detta fall tacklats med en liten mormyska med några maggots på men det fungerar lika bra att tackla den med ett blänke och krok eller bara små döda fiskar, till exempel Uncle Josh minnows. Eller varför inte levande bete, så länge dom är så pass små att dom inte själva löser ut Jaw Jackern, motståndet på den är dock ställbart så det borde inte vara några problem om man bara ska ha beten i storleken för öring eller abborre.
 
På dom övriga sex spöna körde vi ismete på traditionellt vis med vippa, ismetespön och multirullar, men lättare och tunnare grejer än till gädda såklart. Vi kör med Rauma 3 fot light till allt ismete efter mindre arter som abborre, öring och även lake och dom har visat sig fungera mycket bra dessa gånger. Dessa kompletteras med små lågprofilrullar utrustade med 0,30-0,35 nylon och fluorocarbontafsar med en väldigt liten och vass trekrok eller enkelkrok. Ismetet efter öring har ärligt talat fungerat sådär för oss, vi har ganska många hugg och fäll men dom spottar ofta väldigt fort. Vi vet inte om det beror på att dom blir skrämda när man närmar sig på isen eller om dom helt enkelt inte är van att äta småfisk så att dom då mest hugger för att kolla vad det är och sedan spottar ut. Några stycken har vi dock lyckats ta på ismete under de pass vi försökt på dom men det är många fler som vi har missat. Vanligt ismete borde rimligtvis fungera bättre i större sjöar med större öringar som har småfisk som huvudföda, dessa spottar nog inte lika snabbt och tar nog betet mer bestämt. Nu har vi ju dock i och med Jaw Jackern en ny teknik som vi vet fungerar ypperligt så i framtiden kommer nog fler öringar landas, och även andra arter med fettfena. Jag ser otroliga möjligheter för både ismete efter öring, röding, bäckröding, harr och även regnbåge om man gillar sådant. Jag kommer definitivt införskaffa ett par tre stycken Jaw Jackers till detta fiske. Det är ju väldigt smidigt eftersom det också fungerar med en liten stillastående mormyska apterad med något som luktar gott och man inte alltid måste få tag i små mörtar eller löjor som bete.

Fiskeåret 2014 kunde knappast ha slutat med en finare fiskedag och man kan bara hoppas att nästa år blir i närheten lika bra som 2014. Jag kommer i dagarna skriva en årskrönika för att sammanfatta året som gått, något som inte blir helt lätt med tanke på hur mycket jag hunnit med.

Gott Nytt år!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar